Tillgänglighet dyker oftast upp sent i ett utbildningsprojekt. Kursen är storyboardad, filmerna är inspelade och någon i upphandlingen frågar om materialet följer WCAG. Då återstår att lägga på undertexter, skriva alt-texter i efterhand och hoppas att interaktionerna går att nå med tangentbord. Det blir dyrt, det blir ofta halvbra, och kursen blir sällan bättre av det.
Samtidigt finns en missuppfattning som drar åt motsatt håll: att tillgänglighet betyder att erbjuda allt. Film, ljud, text, transkript och nedladdningsbar PDF för varje moment, så att deltagaren kan välja själv. Det låter generöst. I praktiken är det ofta ett sätt att slippa ta ett pedagogiskt beslut, och det gör varken kursen mer tillgänglig eller bättre.
Det här blogginlägget går igenom vad som faktiskt krävs, av vem, hur tillgänglighet förhåller sig till användarvänlighet, var gränsen mot överambition går och hur vi bygger in det i produktionen i stället för att lägga på det efteråt.
Vad lagen kräver, och av vem
För offentliga aktörer gäller lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, ofta kallad DOS-lagen. Den hänvisar till den europeiska standarden EN 301 549, som i sin tur bygger på WCAG 2.1 nivå AA. Det är alltså den nivån som är utgångspunkten för en myndighet, region eller kommun som beställer digital utbildning.
En detalj som ofta missas: intranät och extranät omfattas också. De räknas som webbplatser för slutna grupper, och kravet gäller dem som publicerats från och med den 23 september 2019. Ett intranät som publicerades före det datumet omfattas först när det genomgår en omfattande översyn. Det betyder att en intern lärportal på ett äldre intranät kan ligga utanför kravet i dag, men hamna innanför nästa gång den byggs om. Att bygga tillgängligt först då blir dyrare än att göra det direkt.
Privata arbetsgivare omfattas inte av DOS-lagen. Däremot omfattas de av diskrimineringslagen, där bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. En arbetsgivare ska vidta skäliga tillgänglighetsåtgärder så att en person med funktionsnedsättning kan komma i en jämförbar situation som andra. Det gäller anställda, arbetssökande och praktikanter. Vad som är skäligt vägs mot ekonomiska och praktiska förutsättningar och mot hur varaktig och omfattande relationen är.
Skillnaden mellan de två regelverken är alltså inte att det ena kräver tillgänglighet och det andra inte. Skillnaden är att DOS-lagen anger en mätbar nivå, medan diskrimineringslagen gör en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. En obligatorisk internutbildning som varje anställd måste genomföra för att få utföra sitt arbete är svår att argumentera bort som oskälig att göra tillgänglig.
Till det kommer en praktisk drivkraft som ofta väger tyngre än båda: upphandling. Ett privat bolag som levererar utbildning till offentlig sektor möter WCAG-kraven ändå, eftersom beställaren måste ställa dem vidare. Samma sak gäller den som säljer en lärplattform till en myndighet.
Gränserna är sällan självklara
Det som gör området svårt är inte att hitta reglerna. Det är att avgöra vilka som träffar just er utbildning. En kurs kan ligga i en plattform som omfattas medan innehållet producerats av någon annan. Ett bolag kan vara privat men utföra offentligt finansierad verksamhet. En utbildning kan börja som intern och sedan säljas vidare. Ett intranät kan ha byggts före september 2019 och ändå ha moduler som lagts till långt senare. I samtliga fall flyttas gränsen beroende på detaljer som sällan är dokumenterade någonstans.
Utöver DOS-lagen och diskrimineringslagen finns dessutom andra regelverk som kan bli aktuella beroende på verksamhet, bransch och vem utbildningen riktar sig till, inte minst genom EU-direktiv som successivt genomförs i svensk rätt. Vi listar dem inte här, eftersom en uppräkning riskerar att bli både ofullständig och snabbt inaktuell. Poängen är att bedömningen måste göras noga från fall till fall, och att den bör göras tillsammans med någon som kan er verksamhet och juridiken, inte utifrån en generell tumregel.
Vår praktiska rekommendation: när gränsdragningen är oklar är det nästan alltid billigare att bygga mot WCAG 2.1 AA från början än att utreda om ni slipper. Utredningen kostar ofta mer än åtgärden, och svaret kan ändra sig nästa gång systemet byggs om.
Hög användarvänlighet och hög tillgänglighet är inte samma sak
Begreppen används ofta som synonymer. De överlappar kraftigt, men de är inte utbytbara, och skillnaden spelar roll när man ska prioritera.
Tillgänglighet är ett golv med en definierad nivå. Går kursen att använda med tangentbord? Har videon undertexter? Är kontrasten tillräcklig? Läser en skärmläsare rubrikerna i rätt ordning? Det går att testa, det går att godkänna och det går att kräva i ett avtal.
Användarvänlighet är en lutning utan godkäntgräns. Är kursen begriplig? Vet deltagaren var hen är och vad som förväntas? Känns nästa steg självklart? Det går att mäta, men inte att bocka av.
Därför kan en kurs klara WCAG fullt ut och ändå vara plågsam att gå igenom. Alla kontrastvärden kan vara rätt medan strukturen är obegriplig och språket byråkratiskt. Omvänt kan en kurs vara elegant och välskriven och samtidigt utestänga alla som inte använder mus.
Det praktiskt viktiga är att arbetet överlappar mer än begreppen gör. Tydliga rubriker, konsekvent navigation, klarspråk, undertexter och begripliga länktexter hjälper alla, inte bara den som har en funktionsnedsättning. Undertexter används av fler som sitter i öppet landskap utan hörlurar än av personer med hörselnedsättning. Det är därför tillgänglighetsarbete sällan är en uppoffring för de andra deltagarna. Det är oftast samma arbete som gör kursen bättre för alla.
Valfrihet är inte samma sak som tillgänglighet
Här ligger den avvägning som få pratar om. Resonemanget låter rimligt: alla lär sig olika, så erbjud film, ljud, text och transkript och låt deltagaren välja. Men det bygger på två antaganden som inte håller.
Det första är att varje deltagare har en inlärningsstil som undervisningen bör matcha. Den idén har inte fått stöd i forskningen, trots att den är seglivad. Att låta någon välja format påverkar inte hur väl hen lär sig innehållet. Det som avgör är hur innehållet är strukturerat, hur det bearbetas och hur det knyts till något deltagaren redan kan.
Det andra är att fler format automatiskt betyder högre tillgänglighet. WCAG kräver likvärdiga alternativ för specifika saker: textalternativ till bilder, undertexter till tal, syntolkning där bilden bär information som inte sägs. Ett transkript är ett alternativ till ljudet i en film. Det är inte ett alternativ till kursen, och det är inte ett andra pedagogiskt spår.
Skillnaden är avgörande. Ett likvärdigt alternativ ger samma innehåll i en annan form. Fyra parallella format ger fyra olika upplevelser som ska hållas i synk, uppdateras samtidigt och kvalitetssäkras var för sig. I praktiken glider de isär. Textversionen uppdateras, filmen inte, och efter ett år säger de olika saker. Då har ni inte fyra tillgängliga vägar, ni har en aktuell och tre missvisande.
Det finns också en kostnad för deltagaren. Att välja format innan man vet något om innehållet är ett beslut de flesta inte kan fatta välgrundat, och det tar uppmärksamhet från det som faktiskt ska läras in. En kurs som säger så här går vi igenom det här är oftast mer respektfull mot deltagarens tid än en som lägger över valet.
Slutsatsen är inte att alternativ är fel. Slutsatsen är att man måste våga bestämma en pedagogisk väg, göra den vägen riktigt bra och göra den tillgänglig, och sedan lägga till de likvärdiga alternativ som faktiskt behövs. Inte alla format för allt innehåll, av princip.
Så bygger vi in tillgänglighet i processen
Det som gör tillgänglighet dyrt är nästan alltid att det kommer sist. Byggt in från början är merkostnaden liten. Så här ser det ut i vår produktion.
1. Behov och analys
Fråga tidigt vilken nivå som gäller och varför. Är beställaren en offentlig aktör är WCAG 2.1 AA utgångspunkten. Är det en privat arbetsgivare med en obligatorisk utbildning är skälighetsbedömningen en annan än för en frivillig fördjupning. Ta också reda på vilka hjälpmedel som faktiskt används i organisationen och vilken lärplattform kursen ska ligga i. Plattformen sätter en gräns ni inte kan bygga er förbi i kursen.
2. Pedagogisk design och storyboard
Det här är det billigaste stället att lösa det på. Bestäm den pedagogiska vägen. Skriv textalternativen i storyboarden, inte efteråt, så att den som skriver manus också formulerar vad bilden ska förmedla. Välj bort interaktioner som inte går att utföra med tangentbord innan de har designats. En dra-och-släpp-övning som måste byggas om i efterhand kostar tio gånger mer än att välja en annan interaktion i storyboardstadiet.
3. Produktion
Kontrast, fokusordning, rubriknivåer, alt-texter och undertexter är produktionssteg med utpekad ägare, inte en slutkontroll. Undertexter bör granskas, inte bara genereras. Automatisk transkribering av svensk fackterminologi blir sällan rätt utan en mänsklig genomgång, och en undertext med fel begrepp är sämre än ingen alls.
4. Test
Automatiska verktyg hittar en del, framför allt kontrast, saknade alt-attribut och felaktig märkning. De hittar inte om alt-texten är meningsfull, om fokusordningen är logisk eller om innehållet går att förstå. Komplettera med en genomgång helt utan mus, en kontroll med skärmläsare och, när det är möjligt, en riktig användare. Testa i den plattform kursen ska ligga i, inte bara i författarverktyget.
5. Förvaltning
Tillgänglighet förfaller. Varje uppdatering kan bryta den: en ny bild utan alt-text, en inklistrad rubrik på fel nivå, en film som byts ut mot en utan undertexter. Utse en ägare, lägg in kontrollen i rutinen för innehållsuppdatering och gör om testet när kursen ändras i grunden. Det är samma sak som gäller för allt annat innehåll som ska leva vidare.
Sammanfattat
Ta reda på vilket regelverk som gäller och vilken nivå beställaren kräver. Behandla tillgänglighet som ett golv ni ska över, inte som en ambition. Lägg arbetet i analysen och storyboarden där det är billigt. Och våga bestämma en pedagogisk väg i stället för att lägga över valet på deltagaren i tillgänglighetens namn. En kurs som är genomtänkt, tydligt strukturerad och byggd för tangentbord och skärmläsare är mer tillgänglig än en som erbjuder fyra format och gör inget av dem bra.
Vi bygger utbildningar med tillgänglighet inbakad i processen, i vår egen plattform, i WordPress eller i den miljö ni redan har. Har ni ett befintligt material som behöver granskas mot WCAG hjälper vi till med det också.